Stundande midsommarhelg

Då var vi framme vid midsommar. Som det ser ut kommer det bli en varm och fin midsommarhelg, en helg perfekt för en massa träning med andra ord.

Äntligen har förkylning och hosta släppt helt och hållet nu och kroppen har återhämtat sig. Kommer satsa på att få till ganska mycket cykling i helgen. Känns som det är där jag behöver lägga mest krut just nu och då speciellt på långpass. Ikväll blir det dock simning, som också blivit ganska mycket eftersatt på sista tiden p.g.a mycket resande i jobbet.

Känner mig riktigt laddad för hårdträning nu. Köpte nya numret av  det engelska magasinet Triathlon Plus igår också vilket ger ännu mer inspiration. Mycket intressanta artiklar att läsa och nya prylar att dregla över.

Trevlig midsommar på er allihop!

Bakslag efter maran

Nu har det gått över en vecka sedan maran i Stockholm.  Tyvärr blev baksmällan inget rolig. Benen kändes bra redan i måndags och redo för ny träning, men tyvärr var inte halsen och näsan med på noterna. Ytterligare en förkylning, suck! Har hållit mig frisk i princip hela vintern men nu kommer dom på löpande band, 2 st senaste månaden. Riktigt dålig tajming.

Nu börjar det dock känns som det mesta är borta och kroppen är redo för träning igen. Får börja lite lugnt för att sen öka dosen igen så jag inte drar på mig något nytt. Försöker äta bra mat och vitaminer för att hålla mig frisk men det har tyvärr inte hjälpt de här gångerna.

Har väl inte börjat få panik ännu inför Kalmar men nu får det var bra med störningsmoment. Dock har jag skruvat ner mina förväntningar och mål. Det här året får bli ett riktigt se och lära år. Dock är motivationen och viljan på topp och det kan nog bära långt.

Imorgon bitti drar vi igång med simning igen om inte halsen blir sämre över natten.

För övrigt börjar jag mitt 39:e år idag.

Stockholm marathon 2010

Då var det genomfört, Stockholm Marathon 2010. Årets upplaga bjöd på perfekt löparväder i mitt tycke. Solsken, lite vind och runt 20 grader varmt.

Åkte upp i god tid för att hinna hämta nummerlapp, äta lite lätt, ladda batterierna och insupa atmosfären på Östermalms IP. Kände mig lugn och laddad innan loppet och kroppen kändes bra så jag bestämde mig för att gå för 3.15. Det fick bära eller brista. Jag visste att uppladdningen sista månaden inte varit optimal. Men vem kommer ihåg en fegis.

När väl startskottet gick och startfältet drog iväg kändes det riktigt bra. Kroppen var med på noterna. Försökte ta sikte på 3.15-farthållarna och hade dom inom synhåll. 3.15 innebär en snittid på 4.37 per km. Farten var något högre, runt 4.25, men det kändes bra så jag kom snart in i min rytm. Efter ca 1 km kom jag upp jämsides med Staffan aka “4.30-fart genom livet” vars blogg jag följer. Vi gjorde sällskap ända fram till 22 km. Det var en mycket bra draghjälp och fram dit kändes det väldigt bra. Vi höll ett jämnt och bra tempo, ungefär 2 minuter före tidsschemat.

Vid 22 km började det tjockna till med folk och Staffan ökade tempot lite men jag vågade inte hänga med, så därifrån fick jag klara mig på egen hand. Det visade det sig senare att Staffan gick i mål på 3.09. En grymt bra prestation.

Fortsatte det jämna tempot på Djurgården men vid 25 km kom den första mentala svackan. Benen började ge sig till känna och inte så mycket folk som hejade. Kom dock tillbaka igen när vi väl kom in på Strandvägen igen och det kändes återigen som att det skulle kunna gå vägen.

Vid Kungsträdgården stod delar av min fans och hejade vilket gjorde att man fick lite ny kraft. Tyvärr tog den ganska snabbt slut och upp mot Slussen började det kännas riktigt tungt. Det var inte så mycket benen som sa ifrån utan snarare kraften i kroppen som började sina. Jag hade bara druckit vatten första varvet för att undvika magproblem och jag vet inte om det var det som tog ut sin rätt.

Söder Mälarstrand kändes som en evighet men tack vare att det är så mycket folk ute och hejar så biter man ihop lite extra iallafall. När man skulle över Västerbron kändes det att man hade sprungit 34 km men jag tycker ändå det gick hyfsat över den.

Sen kom nästa riktigt tunga svacka, Norr Mälarstrand. Jag visste att det fanns avslagen Cola vid Stadshuset och det drev mig sakta framåt. Den gav en liten kick och man blev lite piggare igen. När jag passerade Centralstationen mosade jag i mig en banan och fick lite till energi. Även här fick jag glada hejarrop av mina fans som bar fram mig.

Här började jag känna att snart är jag i mål. Jag stretade på och försökte springa så gott det gick. När backen på Odengatan var nådd började jag få krampkänningar i ljumskarna vilket gjorde att jag fick lägga om löpstil. Det kändes som det gick i snigelfart. Vid det här laget visste jag att 3.15 inte fanns inom räckhåll. Nu handlade mer om att sätta nytt pers, alltså under förra årets 3.31. Det visste jag var möjligt och det var det som drev mig framåt. Jag bet ihop och stretade på sakta men säkert framåt.

När jag väl kom upp till Valhallavägen igen och såg Stadion var det en grymt skön känsla. Målet var inom synhåll. Bara sista lilla biten kvar, in genom porten i Stadion, se publiken i solskenet. Underbar känsla. Sista 250 m på gummimattorna, korsa mållinjen. 3.26 blev sluttiden.

Den fjärde maran var genomförd.

Bilder kommer förhoppningsvis framöver när de trillar in.

Nu tar vi sikte mot Ironman i Kalmar den 31 juli, då ska det springas marathon igen.

Imorgon är det dags igen

För Stockholm maraton alltså. Det ser ut att bli ett varmt lopp även i år, dock inte lika varmt som förra året. Siktet är inställt på ett snabbare lopp än förra året, alltså under 3.31. Egentligen är siktet satt på 3.15 men det känns kanske inte helt realistiskt med tanke på att träningen och uppladdningen senaste månaden blivit ganska störd.

Känner mig dock ganska lugn och harmonisk inför loppet, det ska bli kul att springa. Men ju närmare start man kommer ju pirrigare kommer det bli det vet jag. Jag känner dock ingen större press, årets stora mål är ju inte förrän 31/7.

Det fina vädret kommer göra att det är många som kommer vara ute och heja vilket kan behövas, framförallt på andra varvet som i år är längre än det första.

Stort lycka till alla andra som också springa.